Take your dark days and sell them to the sun
Jag hade glömt hur "hektiskt" det är att vara i Uppsala. Saker händer hela tiden och det här är andra kvällen på 2 1/2 vecka som jag fick vara hemma och bara slappa, vilket jag behövde efter helgen. Passade även på att prata med Amber igår och höra hur läget är i Houston. Jag saknar faktiskt att prata engelska (och USA) så det var galet härligt att få lite av det tillbaka.
Men iallafall, helgen:
När vi lagade middag igår ville Anna ha piroger, därför blev det just det, och helt ärligt: löjligt bra blev de också.
Egentligen har jag ju gått av km som bartender, men de hade kort om folk för sångboksmiddagen så de bad mig hoppa in, och eftersom jag inte hade något inplanerat sa jag ja: jag tyckte rätt synd om dem.
Och vilken kväll! Kaoset började redan under fördrinken när folk rumlade in på kåren. Jag har ingen aning om hur mycket de äldre studenterna hunnit trycka i sina småttingar, men endel måste det nog ha varit, för en stackare var vi tvungna att skicka hem i taxi redan vid förrätten.
Kvällen fortsatte sedan händelserikt med att någon tände eld i en cigarettkopp/soptunna utanför dörrarna. En kille nitade en annan under middagen, ett antal småttingar hängde över toaletten och folk sprang runt barfota i klänningar som knappt täckte rumpan.
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt mänskligheten, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte det var lite underhållande att se allt detta nykter. Folk blir ju helt galna när de blir fulla i grupp, iallafall på Slu. Haha
Släppet var dock lugnare och jag pratade med många sköna människor i baren, man får mycket kärlek när man står och håller upp drinkar åt fulla människor.
Annars har jag hunnit med att laga ett rejält gäng matlådor, och igår var jag och Anna ute och shoppade hela dagen inför hembjudningarna som är imorgon. Vi är galet taggade inför detta!
När vi lagade middag igår ville Anna ha piroger, därför blev det just det, och helt ärligt: löjligt bra blev de också.
Nu tänker jag sova, är lite stolt över mig själv som lyckats hålla i det här bloggandet ett tag nu, vi får se hur länge jag kommer ihåg att hålla det uppe, Hah!
