What if we stop being alive
I helgen har min mormor fyllt 93 och därför har det ställts till med fest. Mina tre små snorungar till kusinbarn kom ner och det är ju mysigt i ungefär 1 timme, sen har man typ tröttnat på dem.
De bestämde sig också för i fredags att de ville sova uppe hos mig (skakade frenetiskt på huvudet mot deras mamma, men hon tyckte det var en jääääättebra idé). De kom därför och kröp ner i min säng halv 7 på lördag morgon och tyckte inte jag skulle få sova mer. Jag höll på att avlida under hela lördagen. Så jääääääääkla trött.
Sen festade vi till på kvällen, men eftersom jag skulle jobba idag gick jag och la mig relativt tidigt (typ 12), men vid 2 tiden på natten vaknar jag av att den minsta ungen ligger och gråter och säger att hon måste spy. Toppen. VÄldigt barnkära Anneli springer efter en hink och sedan efter sin egen mamma som vet hur man hanskas med små spyende barn. Sen satt vi och läste Bamse i ungefär en kvart tills monstret somnade igen, men det tog väldigt lång tid förbåde mig och mamma att somna igen.
Givetvis var Ebba (monstret) pigg dagen efter och spenderade hela gudstjänsten i kyrkan idag med att sitta och ta på mina bröst, innanför tröjan.
Ja, det var min helg. Hoppas ni hade det inte fullt så jobbigt.
